Text: Kristina von Unge
Det var 12 deltagare som samlades i Linodlarföreningens lokal i Fransåker på söndagens förmiddag. Där fanns allt från människor som aldrig trampat en spinnrock till sådana som under många år förmedlat kunskap om konsten att spinna till ständigt nya generationer.
Somliga spann i lin medan andra använde ull. Några spann på slända. Goda råd, nyttiga tips och handgriplig vägledning förmedlades.
Under fikapausen kom dagens höjdpunkt – Greta Johansson, tidigare rektor på Sätergläntan, Institutet för slöjd och hantverk i Insjön, och hennes syster Karin Carlsson, som var med om att grunda vår förening för 31 år sedan, fanns bland deltagarna.
Vi fick höra axplock ur många års samlade erfarenhet av odling, rötning och bearbetning av lin som åtföljdes av en enastående samling prover som Greta donerade till föreningen.
Den som själv försökt sig på att röta lin vet att varje omgång ger ett alldeles eget resultat; färgerna skiftar, till och med om det rör sig om samma skörd, beroende på hur rötningen utförts. Glansen skiftar och de färdiga tågorna känns olika i handen.
Under dagens träff kom samtalet att handla speciellt mycket om rötningsprocessen. Det fanns prover från landrötat såväl som vattenrötet lin. Det fanns kombinationer av båda metoderna och vi fick se skillnaden mellan kallvattenrötat och varmvattenrötat lin.