Linåret 2020 blev mycket annorlunda mot planerat på grund av pandemin. De flesta planerade aktiviteterna fick tyvärr ställas in.

En ljuspunkt under året var i alla fall att vår planerad linodling utanför konsthallen i Marabouparken med anledning av utställningen om Wanja Djanaieff kunde genomföras i samarbetet med konsthallen och att det blev mycket lyckat och uppskattat från alla håll. Linet växte så det knakade i den lite för näringsrika jorden och blev långt och ståtligt. De av konsthallen inplanerade linaktiviteterna med föreningen för besökare kunde också genomföras under sensommaren, eftersom de hölls utomhus. Det var många besökare som gärna ville hjälpa till att frörepa skörden vid första tillfället och några veckor senare kom tillbaka och provade på att bråka, skäkta och häckla det rötade linet.

Som avslutning och efter moget övervägande i samråd med konsthallen kunde föreningens höstmöte hållas i konsthallen för ett begränsat antal förhandsanmälda medlemmar, först till kvarn var det som gällde. De närvarande satt på behörigt avstånd mellan varandra på konsthallens gradänger, iförda munskydd och med god utsikt över utställningen medan Wanja berättade om sin väg fram till den hon är idag och om flera av hennes projekt som visades i utställningen. Den timmen som var bokad för föreningen i konsthallen gick allt för fort. Wanja var så intressant att lyssna på, så mångsidig och driftig, fantastiska projekt. Det fanns mycket mer att berätta om och vi hade alla gärna stannat längre men måste bereda plats för andra besökare.

Efter visningen var det prisutdelning i linrötningstävlingen 2020 utomhus.
Tävlingsbidragen hade lagts ut för beskådande på marken och tävlingsjuryns ordförande, Kerstin, berättade hur juryn berett fram fibern ur de inlämnade bidragen, poängsättningen och presenterade sedan hur varje tävlingsbidrag hade rötats av tävlingsdeltagarna.

Det var inte många poäng som skilde mellan de olika tävlingsbidragen. Vinnare 2020 blev Lisbeth Påsse som dubblerötat sitt lin.

Så var det dags att rycka linet i Marabouparken, även om det inte var riktigt fullmoget.

Tyvärr var det mycket lin som lagt sig ner p g a regn och att det vuxit i lite för näringsrik jord så det var lite besvärligt att rycka det och binda ihop det till raka fina kryss-kvastar*) för att sedan kunna hänga upp det på hässja för torkning. Linet fick sorteras i raka och krokiga strån för att få någon fason på det.

*) Två linknippen, ca en handfull vardera, läggs i kors i rotänden och knyts om med några linstrån.

När drygt häften av linet var ryckt och den delen av odlingsytan var städad satte Eva och Birgitta upp hässjan och krysskvastarna kunde börja hängas upp.

Efter en intensiv arbetsdag i strålande solsken var så allt lin ryckt och hässjan fullmatad. Linet ska nu hänga och torka och vi hoppas också att linet eftermognar så vi får en fin skörd av linfrö.

Linet hade hunnit passera fullblomning och frökapslar börjat bildas men några blommor fick vi se.

Linåkern rensades från de största ogräsen innan det var dags för medhavd fika. Efter fikastunden visade Birgitta hur man binder en ”linstjärna”.

På förmiddagen söndag 28 juni hade jag hoppats på att få se linet blomma för fullt men jag var för sent ute. I den värme som varit under en längre tid har linet vuxit snabbt i den näringsrika jorden och med regelbunden bevattning. Det är långt och fint, drygt 1 m! Fullblomningen hade passerat men några blommor kunde ändå ses.

Linet i föreningens odling på Suckunge har kommit upp lite ojämnt. Det har också kommit upp en hel del ogräs. Mycket av ogräset rensades bort vid några tillfällen under första halvan av juni. Hoppas nu linet börjar växa. Med lite regn också efter rensningen ska det förhoppningsvis få fart och växa till sig. Regnet lär dock dröja ett tag till. Lite osäkert om linet hinner komma i blom som förväntat i början på juli.

Så var det äntligen vernissage av Wanja Djanaieffs utställning i Marabouparkens konsthall. Vernissagen fick flyttas fram en månad p g a Corona-pandemin men i gengäld är den förlängd till 20 december så det finns gott om tid för ett besök och ett besök rekommenderas varmt. Obs att biljett måste bokas i förväg för att det inte ska bli för många i konsthallen samtidigt.

Utställningen heter Wanja Djanaieff och hennes 22 älsklingsfärger och är en retrospektiv utställning över Wanjas mångsidiga konstnärsliv.  Från taket hänger tyger Wanja ritat mönster till, utefter väggarna presenteras ett urval av det Wanja skapat och bidragit till som t ex  fröken Sverigeklänningen, kläder till Sveriges OS-trupp i München 1972, formgivning av SJ-s uniformer 1990 mm. Linet finns också med i mattlinet som togs fram tillsammans med Holma Hälsingland mm. En så intressant och fantastisk fin och innehållsrik utställning. Till utställningen har Wanjas son, Niklas Djanaieff, dokumentärfilmare, sammanställt en film om sin mamma. En fin hyllning till en fantastisk mamma och kvinna. Filmen visas i ett separat rum. En bok om Wanja har också tagits fram lagom till utställningen. Läs gärna om Wanja på konsthallens hemsida , i tidningen Hemslöjden nr 2 2020 finns en lång artikel om Wanja och det finns fler artiklar att hitta på nätet.

Utanför konsthallen växer ”Wanjas lin” mycket frodigt. Det har nog fått det lite för bra med lite väl näringsrik jord och regelbunden vattning av den automatiska bevattningsanläggningen som ska hålla gräsmattan fin. Linet växer fort.

 Natten före vernissagen regnade det så kraftigt att linet delvis hade lagt sig. Vi hoppas att det orkar resa på sig igen och väntar nu på att det ska börja blomma om ca 3 veckor, lite beroende på hur vädret blir. Gå gärna in i parken och titta på linet om ni har vägarna förbi.

Inför Wanja Djanaieffs utställning i konsthallen i Marabouparken sådde föreningen lin den 18 april i en odlingsbädd i parken utanför konsthallens övre entré. Det som såddes var spånadslinet Elektra, blåblommande. Utställningen är planerad att öppna 9 maj därför såddes linet ovanligt tidigt för att hinna komma upp till vernissagen. Odlingen täcktes med väv för att skyddas mot frost. Meningen är att Linodlarföreningen ska ha linaktiviteter i parken under sommaren i anslutning till odlingen. Alla moment i att få fram linfibern är tänkt att demonstreras. Vi hoppas att de kommer att kunna genomföras.

Årets första aktivitet blev en spinndag söndag 2 februari. Vi hade hyrt lokal i Sigtuna Kulturgård. En vacker dag och ljuset strömmade in genom de stora fönstren mot Mälaren.

Vi blev 7 personer som spann lin och ull, hjälptes åt med tips och råd men hur spinnrocken medtagen från verkstaden modell liknande Louet fick vi inte fart på. Måste saknats någon del.

Höstmötet startade i konsthallen i Marabouparken i Sundbyberg. Den guidade visningen inleddes av vår guide med att berätta om Marabous etablering i Sundbyberg i början av 1900-talet och hur företaget växte och dess omsorg om sina anställda. Mycket intressant. Därefter  visning och information om konstnären Hilding Linnqvist tavlor samt  introduktion till Liv Bugges video-utställning Let the Tail Talk.

 Efter besöket på konstutställningen blev det en kort promenad till Gubbverkstan, en snickeriverkstad dit pensionärer i Sundbyberg är välkomna att komma till för att umgås och snickra. Verkstaden drivs som en ideell förening. Den är fantastiskt utrustad med alla tänkbara maskiner. I Gubbverkstan bjöd linodlarföreningen på kaffe med dopp och sedan var det dags för presentation av resultatet och prisutdelning i linrötningstävlingen 2019.

Årets tävling blev mycket jämn. Det skiljde bara 1 poäng poäng mellan vinnaren och 2:a platsen och ytterligare 1 poäng till 3:e platsen som delades av 2 deltagare.  Den som lyckats bäst med rötningen var Lisbeth som hade dubbelrötat sitt tävlingslin, först rötat på marken och avslutat med att lägga linet i vatten några dagar.

En fantastiskt vacker dag var det. Skönare att sitta ute i solen än inne i lokalen. Det var många som anslöt. Alla var inte med under hela träffen men som mest var vi 10 personer ute på gårdstunet och det spanns både lin och ull.